Ute på resa :) Emma och Michaela

Tre dagar, två nätter och tusen myggbett senare. Ömma i hela kroppen, kommer ha världens träningsvärk imorgon - värre än idag. Men vi är glada ändå. 

Började första dagen med downhill mountainbike i ca 2 timmar nedför ett berg. Det va roligt som tusan dock tyckte vi det gick lite sakta i mellanåt men i slutet var vi bland dem första så Michaela cykla på som fan och kom hela tvåa. Dock ingen tävling hörrni! Men hon kom två o jag trea. En tjej körde av vägen i början men klarade sig rätt bra, endast En stukning av handen. Och efter henne kom en kille som tvärbromsade och flög över styret tydligen, han va helt oskadd han. Han va cool, han är ju kille. Inte ont någonstans. 

Sedan bar det av mot Santa Maria där vi käkade lite lunch och spelade lite spel. Vidare sedan fick vi åka med en dåre till Santa Teresa. Körde som en jävla idiot och det finns ju inte direkt räcken som skulle kunna stoppa oss ifall han skulle ha kört av. Michaela fick nästan hjärtinfarkt 3 ggr och våran kompis Vaughn från Kanada tyckte det hela va lite skumt. Emma somna nästan. Sen vart det hot springs, det va väl kul i ca tjugo minuter, sen blev vi introducerade för vår nya grupp, massa tyskar, ett jobbargäng från nåt försäkringsbolag.

Väl framme på nattens boende började alla tycka att det inte va lika roligt längre. Inget varmvatten, äckliga toaletter, sängarna va äckliga då lakanen inte var bytta på ett tag, det va torkat blod under en säng men vi somna fort som fan ändå den natten. Sov som stockar alla tre (kanadensaren med oss).  Tidigare den dagen när vi käkade lunch satt det va vi först trodde va en skabbig gammal tant vid bordet längre bort, det visade sig sedan va en man, en av tyskarna från försäkringsbolaget som de hade lämnat efter sig när de gav sig iväg på sin 8 timmars trek . Han hade disslokerat armbågen och vrickat handleden rejält under cyklingen dagen innan. Långt grått hår hade han, och bara arbetskamrater som sällskap så han såg fan förjävlig ut i sitt långa gråa fertila hår och mjukiskläder (de va de ända han fick på sig själv)

Dag två. Zipline! Ja, vi käkade frukost, det andra gänget som sov på samma ställe fick en genomgång, det fick inte vi, vi fick på oss alla grejor och sen bar det iväg. Emma asnervös(=lätt för att bli arg...) men hon gjorde det fan! Och hon gjorde det bra! Sen kom den sista biten som var en hängbro. Emma kom med hänget framför, en massa jävla engelsmän, de hoppade och gungade bron så den nästan svängde runt! Emma såg ut som en krokig tant som skitit på sig när hon gick över, men trots ett litet sammanbrott med någon tår inblandad klarade hon det galant! (Enligt henne det värsta hon nånsin gjort)

Efter zipline bar det iväg på de jävla krokiga grusvägarna igen utan räcke, men det gick bra, vi va inte nära att krocka den här gången iaf! Sen skulle vi gå. Skulle bara vara lite uppförsbacke de första fem minuterna och sen platt. Ja...det va typ nittio graders vinkel på den lilla uppförsbacken, höll ju förfan på att dö på riktigt. Ena tysken blev lite orolig men jag kunde väsa fram mellan hyperventileringen att jag va ok. Sen va det platt, men på en massa grus. 4 timmar senare med en lunchpaus inkluderat va vi äntligen framme i aguas calientes! Trodde vi, nä då hade han guiden bara stannat för att säga att det va en halvtimme kvar, uppför... När vi kom fram och hade fått vårt rum (med Vaughn igen stackarn) tog vaughn nyckeln och sa, det är längst upp, vi följer med som de lydiga får vi är, nä då hade han vänd nyckelbrickan uppochner, va inte på femte våningen, var på andra... Tack för den Vaughn! Dusch på den sen då, då fanns inget varmvatten, eller inte för Emma eller Vaughn iaf, ljummet vatten till Michaela!

Efter vi checkat in och duschat gick vi runt i denna lilla by, riktigt mysigt faktiskt, tog en öl, kollade internet, köpte bussbiljetter upp till Machu picchu (vägrade fan gå) och sen bar det iväg på middag. Middagen va god men vi passade oss noga för cevichen (rå fisk). Sen tillbaka till hostelet för att sova, skulle upp kl 4 på morgonen. Så jävla lyhört överallt! Man hörde allt, grannen har en stor blåsa och det lät fan som ett vattenfall när han pissade! Sen på morgonen va det nån stackare som låg och kräktes!

Upp tidigt som fan, ner för att ställa oss i busskön. Va inte bara vi som ville ta bussen, kön sträckte sig uppför hela gatan. Men upp kom vi, och Machu picchu gjorde vi, va riktigt fint men fan va jobbigt med alla trappor. De måste ha vart riktigt fit de där inkaindianerna! Det är ju inte riktigt vi då, den ena mer än den andra men det är tyvärr ingen gigantskillnad där.