Ute på resa :) Emma och Michaela

Så igår vid 4 på morgonen lämnade vi san jose. Tog flyget via el Salvador till san pedro sula, världens farligaste stad. Vi lämnade aldrig flygplatsen... När vi satt där och mumsade på våra donuts och kaffe samtidigt som vi väntade på Sofia slår en man sig ner vid bordet bredvid. Så fort han ser oss frågar han vart vi kommer ifrån och innan vi ens hinner säga klart Sweden halvskriker han "rasists, everyone there is rasists" ooookej?? Och sen höll han fan inte käft nånting, alla i Sverige va rasister, han hailade jättehögt, skrek på tyska, snackade skit om alla länder, utom Iran, det är det bästa landet i världen och i princip allt som är bra kommer därifrån ursprungligen. Han va sjukt jobbig, så när han undrade om vi hade man och barn och vi sa nej och han tittade bestört och frågade varför sa jag att jag inte kan, det sket han fullständigt i, jag borde adoptera... Sen ville han ha våra nummer och email för att kunna komma och hälsa på oss i Sverige, som tur va undvek vi det hela och avlägsnade oss, lite för tidigt egentligen så vi blev stående i ankomsthallen i lite över en timma innan Sofia kom. Men vi hade fin underhållning där, panflöjtsmusik och alla glada gråtande människor som mötte sina nära och kära, kan ha kommit nån tår där, kanske...

Sen kom hon, Sofia, och vi skulle checka in till nästa flyg till la ceiba. Då säger killen vid incheckningen att, njaa, det planet är fullt... MEN, ni kan få åka till roatan och sen där ta ett annat plan tillbaka till la ceiba och ni behöver inte betala extra för det extra flyget... Jaha, men tack då sa vi, när går det flyget? Njaaaa, det går väl nångång innan fyra trodde han. Så där satt vi på den lilla lilla flygplatsen och väntade, inga skyltar nånstans, alla sa till oss att gate 7, därifrån går planet, okej men när? Nä det visste ingen. Och inget folk va det där heller så hur det andra planet (som inte ens gick) kunde va fullt...

Till slut kommer samma kille som tagit hand om vårt baggage, asstressad, ropar in alla, öppnar en glipa i glasdörren och skyndar alla igenom. Sen ska vi gå mot flyget. Så jävla litet flyg, får plats med 19 passagerare, andrepiloten fick inte ens plats i cockpit... Fyfan, skräcken va inte liten! Men iväg kom vi och landade på roatan gjorde vi, sen fick vi vänta där med alla de fyra andra som va i samma sits som oss. Till dom hade de sagt att det va ett mekaniskt fel på det första planet och att det va inställt.

Sen bar det äntligen iväg till la ceiba. Bredvid mig både på det första och andra planet satt Richard. En engelsk expat som bosatt sig i matyland USA men som öger ett "litet" lyxresort i la ceiba. Han kände ägaren till det hostelet vi skulle bo på och undrade om vi ville ha skjuts dit. Det tackar man ju inte nej till så upp på flaket och hålla i sig som fan!

Väl på hostelet tog det typ en timma att betala för rummet, killen i receptionen räknade och räknade men det gick fan inget bra för honom. När han väl kommit fram till ett pris och jag skulle betala med kort gjorde han fel 2 ggr, och stackarn vart så nervös! Svetten pärlande upp sig på näsan framför mina ögon.

Nu imorse tog vi båten ut till utila, Richard sa "ta morgonbåten, är nästan ingen sjö då" , om det där inte va sjö vill jag fan aldrig uppleva sjö! Folk spydde till höger och vänster (eller iaf vänster och bakom) några rapar blev det...

Men nu är vi här! På captain morgans, har ett rum med AC, och en toadörr som går i baklås 😊

Idag har vi fan inte gjort många knop, men det har varit gött. Sofia är trött efter sin monsterresa och vi är bara trötta haha